Kategoriarkiv: velo noir

cykel, dryck, velo noir

Utbildning för fikaledare

2 kommentarer
Håkan, Ulf och Robert kör hårt med teoridelen

För några veckor sen var vi på fikaläger på Mallorca, vilket jag skrev om för cirka en vecka sen här på bloggen. Nu har turen kommit till fikaledarna. Det är viktigt att en fikaförening som Fredrikshof har välutbildade fikaledare så det inte händer olyckor runt fikabordet.

Dagens kurs hölls hos Bike Village ute i Orminge som välvilligt lånade ut delar av sin cykelbutik. Robert och jag hade missförstått det hela, och hade cyklat dit ut! Självklart skulle vi tagit varsin enskild bil, fikaförening som vi är. Fyyyy på oss.

Kursen innehöll fyra block, och vi började med klubbkunskap och vad det innebär att vara fikaledare i Fredrikshof, förmåner, skyldigheter, policy och försäkringsfrågor mm.

eder kära bloggare övar på bakelseintag
Foto: Robert Hultén

Block nummer två avhandlade före, under och efter fikat där vi trycker på genomgången innan fikat, säkerhet, teknik och taktik vid kakbordet.

Efter lunch kom ett pass om träning och teknik, dels för den enskilde och hur man gör fikat intressantare och roligare, grundläggande näringslära, olika fika- och bakelseövningar för att göra fikat mer omväxlande och rolig för våra deltagare.

Det var en mycket givande kurs och det var kul att få träffa andra entusiastiska fikaledare. Jag ser redan fram mot del två av kursen, och det har viskats om att den ska genomföras på ett rosteri.

cykel, dryck, velo noir

The Bicycle Repairman

3 kommentarer
obskyrt rostig kedja med blingbling

Det är en skön känsla att få hjälpa andra och dela med sig av sina kunskaper. Det är på det sättet som mänskligheten utvecklas vidare. Att egoistiskt hålla inne med sin kunskap driver ingenting framåt, såna människor har jag svårt för.

Igår vad det min kära plikt att bidra till mänsklighetens utveckling, då jag likt The Bicycle Repairman i Monty Pythons sketch, tog min lilla verktygslåda och åkte hem till fröken Caroline. Helt optimal arbetsmiljö var det väl inte utan mekställ eller displayställ, men med fyra händer och ett glatt samarbete kan mycket åstadkommas. Som Cykeldoktor dömde jag dock ut pendlarcykelns kedja, då den var oåterkalleligen rostig. Blev lite lustigt när den fick en vacker ny och ren snabbkoppling, blev blingbling likt värsta hiphopparen.

stolt ägare av fin samling groggvirke

Efter några timmar kunde vi pricka av följande kunskapsöverföringar:

  • rengöring av kedja
  • användande av kedjebrytare
  • sammanlänka kedja med snabblänk
  • användande av kedjepiska
  • demontering av kassett
  • rengöring av kassett
  • montering av kassett
  • justering av skivbromsar
  • justering av både fram- och bakväxel
  • avlägsnande av fåniga plastringar innanför kassetterna

Viktigast av alla nya kunskaper måste jag få poängtera vikten av borttagandet av ventilringar och ventilhattar. Särskilt gula sådana. Vojne vojne, hur skulle det se ut att susa omkring med gula ventilhattar? Brrr, vilken rysare. Nu kommer fröken utan fåniga plastringar innanför kassetten samt avsaknaden av gula ventilhattar, bli både snyggast och snabbast på Skeppsbron.

Tack för mekölen, du har verkligen stenkoll på mina två favoritöl: Westmalle dubbel och Rochefort 8!

Allmänt, kultur, velo noir

Himlen i norr

1 kommentar
Fredrik, Herr TV, Jörgen, Jessica

Det mest spektakulära cykelloppet av dem alla är utan tvekan Paris-Roubaix! Den som kört om så en enda gränd i Gamla stan, vet vad jag talar om, även om det är väldigt få partier av kullersten där, mest är det dålig gatsten. Ni andra: Googla på förslagsvis på “Helvetet i Norr”.

Paris-Roubaix avnjuts nog bäst på plats, men swisch så har de passerat sönderskakade på någon minut, så soffan annorstädes är faktiskt inte så illa det heller. Jag slängde ut en fråga på Twitter och Jörgen hakade på. Efter lite Twittrande hit och dit, så var planen lagd. De stod för ost, bröd och tilltugg och jag tog med mig två flaskor rött jag hittade i skafferiet – och jag begriper inte varifrån alla rödvinsflaskor kommer, jag köper ju aldrig rödvin på flaska, bara dunk – och cyklade iväg utåt Orminge. Där i soffan hittade jag Jörgens hustru Jessica som låg behagligt utbredd i soffan. Det var inte för att hon var en lyxhustru eller så, utan hon skyllde på bruten fotled och pekade på ett stort paket gips. Jag ar benägen att lita på henne.

Mycket trevlig tillställning minsann. Att bara cykla hem till totalt okända människor jag bara tôlat med på Twitter och Instagram några månader, med två flaskor vin, och ha det så där gôrtrevligt som cyklister bara kan ha det tillsammans med Roberto Vacchi och Anders Adamsson skvalande i bakgrunden.

Sen går ju cyklingen hem så mycket bättre, fortare och snyggare med typ en halv flaska rödvin eller mer innanför vindvästen.

cykel, dryck, träning, velo noir

Cykla med någon annans ben

Lämna en kommentar
Caroline i andäktig väntan på Myrans genomgång

Ett säkert vårtecken är att landsvägsträningarna börjar, och igår var det alltså dags. Trots att termometern visade på minus två någon timme före den nya samlingstiden klockan nio, räknade huvudledaren “Myran” ihop inte mindre än 70 cykelsugna entusiaster vid Farsta simhall! Då ska ni veta ni som inte vet, att Fredrikshof har träningar på flera ställen runt “stan”, så totalt en träningsvecka kan det vara flera hundra som samlas runt om i storstockholm. Vi ska även minnas att träningar har genomförts hela vintern, men nu är det landsvägspremiär.

Som vanligt delade vi in oss i flera olika fartgrupper, beroende på tillgång till ledare, och jag tror vi var minst sex ledare. Jag kan ha fel. Jag och Mika samlade ihop 13 sugna nybörjare för att lära dom den ädla konsten att cykla i grupp. Mika tog täten och körde master ner till ECI-milen i Huddinge, den som jag och Caroline inspekterade för två veckor sen. Nu var all dödsis borta, utom på ett ställe. Men istället var det en förskräckligt massa dödsgrus på cykelbanorna.

Mika redogör hur tvåpar går till.
Jag min slarver har kastat handskarna.

Väl framme vid ICE-milen, förklarade vi för alla spänt lyssnande nybörjare hur tvåpar går till, vilket vi sedan praktiserade tre vändor. Sen körde vi jaktstart fram och tillbaka, och det var då jag noterade att det här inte alls var samma ben jag hade på Mallorca under veckan. Det måste ha skett en hemsk förväxling någonstans! Jag måste helt enkelt fått någons annans ben. Därav uppstår frågan; vem fan cyklar omkring med mina superpigga ben?!

På hemvägen körde vi grupptempo och det gick ju bra, trots någonannans ben (mutter morr). Och som vanligt avslutade vi med fika på Farsta gård och jag tog den superba raggmunken med fläsk.

Vi hade inga incidenter mer än en punka i foten av Farstakrossen. Det måste ligga en förbannelse i den kurvan, många har fått punka just där. Lite komiskt kanske, då det är i foten av sista backen på alla träningsrundorna. Dock så lärde sig två killar den hårda vägen att tunga hybrider inte var optimalt, de kom hopplöst efter i varje backe. Men alla var med hem! Vi lämnar ingen bakom oss på nybörjaträningarna.

cykel, dryck, hälsa, resa, semester, velo noir

Fikaläger 2013

Lämna en kommentar
Velodromcykel i Seneu. Foto: Johan Hansson

Fotografera med en iPhone under fart är väl inget jag rekomenderar. Därför blev det mest fotograferande vid den obligatoriska lunchfikan. Därav gick rykten på Facebook att vi inte alls var på ett cykelläger, utan ett fikaläger. Inte fel det heller faktiskt. Minns vad jag sagt, “har du inte fikat, har du inte cyklat”.

Alltså dags för mitt andra besök på Mallorca, även denna gång för att cykla. Den här gången på en hyrcykel, och hur min perineum mår efter hyrsadeln tänker jag inte gå in på. Men kan avslöja att det är riskfritt att sova sked med mig några veckor framöver.

Dag 1, fredagen den 29 mars, Sineu och velodromen
Första dagen började med lätt förvirring, verkade som någon flyttat om alla orterna. Men efter lite konfererande med en riktig karta, kom vi till slut till velodromen i Seneu. Som små kalvar på årets första grönbete svischade vi runt av glädje, varv efter varv. Sen drog vi till Petra och fikade på torget.

Sträcka: 89 km
Total höjdstigning: 502 m
Rulltid 3:29

Dag 2, lördagen den 30 mars, Lluc-backen

Äntligen dags för lite klättring! Det var hård motvind upp mot 11 m/s och ännu mer i byarna. Ryggen fick slita hårt och redan efter fyra mil, ville jag hoppa av och vänta in den lugna gruppen som skulle komma efteråt. Men jag fick stå och sträcka på mig en stund under pissepausen, och så blev jag övertalad av de andra att fortsätta med, så då gick det bra igen.

Lluc-backen tog jag sen i mitt eget tempo men var iallafall tvungen stanna några gånger för att få sträcka på ryggen. Men både benen och andningen hängde med, inga problem som helst där. Som sällskap hade jag Bosse som låg bakom och peppade. Inte konstigt det gick bra uppför med honom efter sig.

Sträcka: 88 km
Total höjdstigning: 1005 m
Rulltid: 3:46

Dag 3, söndagen 31 mars, svenskdagen i Petra

Discoglenn, jag och Glenn Magnusson.
Även flaskan ville vara med på bild.

Påskdagen är tillägnad svenskdagen, dagen då alla svenskar på ön sammanstrålar på det lilla torget i Petra för fika. Robert var guide och med på turen var förre förbundskaptenen Glenn Magnusson och självaste Discoglenn! Vilken ynnest!

Vi kom lite för tidigt till Petra, så de andra drog till en backe medans jag ägnade mig åt lite spårologi och spanade in den nedlagda banvallen genom Petra, då järnvägen numera går runt om.

Sträcka: 82 km
Total höjdstigning: 453 m
Rulltid 3:22

Dag 4, måndagen den 1 april, Cala de Sant Vicenc

Ulf gillade tårtan

Det regnade under natten, så det var blött på asfalten på parkeringen vid samlingen. Guiderna avråder oss att cykla när vägarna är blöta, då det är mycket halare än hemma. Några av oss bestämde därmed för att vänta några timmar och ta en fikatur. Peter drog som ett lokomotiv oss ner till Cala de Sant Vicenc. Men vi kom dit så tidigt och tog det lugnt dit, så jag orkade aldrig äta upp hela mackan.

Sen åkte vi till Can Picafort för där fanns det tydligen någon fantastisk jordgubbstårta. Det blev även lite butiksspring i jakt på diverse pryttlar.

Sträcka: 53 km
Total höjdstigning: 239 m
Rulltid 2:12

Dag 5, tisdagen den 2 april, Orient

Foto: Ulf Eriksson

Dags för nästa klättring, en bekant från förra året. Jämför vi Orient med Lluc så är den senare mer jämn och det är lättare att komma in i bubblan som Bosse sa. Uppför Orient är det mer varierat, jag fick aldrig det där flytet. Förty kämpade jag mig upp  med ben som denna gång började bli möra efter fem dagars cykling. Och höften var ju dret som vanligt. Bara bita ihop, gnissla tänder och hålla inne tårarna för smärtan.

Utför är det sen inga problem, bara krypa ihop och ta kurvorna på bästa sätt. Började dock bromsa in lite före en del skarpa kurvor när mätaren visade 62 km/h. Vet ju aldrig vad jag möter runt hörnet, kan vara en omkörande bilist, grus på vägen, potthål eller vatten.

Sträcka: 116 km
Total höjdstigning: 1093 m
Rulltid 4:47

Sammanfattning

Magiskt vackert över Alperna

Fem härliga dagar, lite kortare än förra gången. Men med svår smärta i höften så får det inte knapra smärtstillande hur många dagar som helst. Hemresan blev galet fjortisfnittrig med Helene som sällskap. Fick henne att byta ansiktsfärg flera gånger om. Jag är en mästare på pinsamheter. Bästa var när vi var fyra personer som körde belgisk kedja genom terminalerna på Kastrup vid flygbytet.

Trevligaste var alla människor att cykla, dricka öl med, skratta och ha kul. Sämst var hotellets wifi som bara fungerade mellan midnatt och 6 på morgonen.

Sträcka: 428 km
Total höjdstigning: 3292 m

Bilder
Vi rundar av denna torra reseberättelse med blandade sköna bilder. Fler bilder finns på Dropbox.

Foto: Johan Hansson

Två gubbar. Foto: Peter Mörk

Även jag kan få en PB-rand/mupprand, juniorband. Foto: Ulf Eriksson
Kartläsning är A och O
resa, semester, velo noir

Lätt packad

2 kommentarer
räcker antalet tröjor tro?

Normalt brukar jag resa lätt packad, ett par rena strumpor och en tandborste räcker för min del. Men nu stundar en cykelsemesterresa annorstädes och för att maximera tiden på cykeln och minimera tiden i tvättstugan, satsar jag på att så långt som möjligt ha med mig cykelkläder för alla sex dagarna. Den tanken fick jag bekräftat med rådet att jag måste ha minst en cykeltröja per dag, och gärna några extra! Jisses, är det så ni tjejer gör, byter tröjor mitt under cykelpasset? Men jag har bara fyra Assosbyxor, så det får bli fyra uppsättningar av allt och så får jag väl handtvätta två omgångar.

Men detta får inte plats i lilla resväskan, så jag får ta den stora istället. Men den kommer bara bli halvfull – vilket iochförsig är andemeningen med hela det här inlägget – så det är väl liksom lika bra att ta med de där bra-å-ha grejerna iallafall, som alla de 20 cykeltröjorna jag har. Så blir fröken glad, och glada flickor tycker vi om. Och här mina vänner, ska vi nu ställa oss frågan, varför har jag 20 cykeltröjor? Bra fråga, mycket bra fråga… Kan någon ge mig svaret?

hälsa, velo noir

Bajsfitta

Lämna en kommentar

Alltså ordet Bike fit är ju bara hopplöst att försöka uttala på svenska eller ens böja det på svenska. Även min kropp är svår att böja, och speciellt jämn är den inte heller konstaterade Fredrich idag när jag gjorde den stora dyra avancerade BG Fit på Cyklecity. Att jag är svagare i höger baksida lår och rumpa, det har många konstaterat. Men uppenbarligen är jag stelare i baksida lår och höftböjare i vänster ben än höger. Hela tio grader konstaterades det. Kanske större och starkare muskler även gör stelare muskler?

Några större förändringar gjordes inte, sadeln var ok men den höjdes 4 millimeter och sköts fram 2. Kortare styrstam fick jag för att inte lyfta på axlarna så mycket. Per automatik kom då styret ned lite, men det var en bieffekt av den kortare styrstammen. Det mest dramatiska var nog de förtielva iläggssulorna som jag är säker på att Fredrich har procent på.

Det mest dramatiska skillnaden som jag upplevde det, var alla iläggsulorna. Det blev inte bara trängre i skon, utan knäna vinklades ut lite när jag gick med skorna. Samt att jag satt annorlunda. Hade han inte sagt nåt, hade jag trott att han hade sänkt sadeln.

“Hur känns det” frågade han när vi var klara och jag skulle åka iväg. “Det svider i plånkan” var mitt svar, väl medveten om att det inte var det han frågade om.

Observera att det inte är jag med det blonda håret. Men Fredrich är rätt gubbe.

velo noir

Vårpremiär på dödsis

2 kommentarer
skönheten och odjuret

Vårpremiär med räcern tillsammans med Caroline! Tänk att cykling kan göra människan så lycklig. För vad annat kan vi inte bli än lyckliga av härlig värmande sol, kvittrande fåglar och trevligt sällskap.

Vi körde nybörjarrundan för att inspektera den inför starten lördagen den 6:e april. För det mesta torra fina vägar, men cykelbanorna innehöll lite väl onödigt spännande partier med blankis, snö, sorbé och dödsgrus. Caroline körde på med dödsförakt över blankisen, jag tog det mer försiktigt, tänker inte vurpa nu såhär fyra dagar innan. Hoppas skiten hinner töa bort på de kommande två veckorna tills nybörjarträningen börjar. För det här var grisigt, det är sällan man får sprut ända upp på hjälmen och nu är det stopp i avloppet efter avspolningen av cykeln.

resa, teknik, velo noir

Objektivförändringar

Lämna en kommentar

Egentligen är det inte disco som Discoglenn spelar på spinningpasset. Det är varken techno eller house, det är trance vilket vi fick oss förklarat. Vilket ju stämmer då jag ibland hamnar i trans under passet att jag missar när intervallerna börjar. Musiken är “groovy” som han säger, och bra att spinna till, men absolut inte min musiksmak alls. Som jag skrev för några veckor sen, så är det för lite EBM i spinninglokalerna. Därför har jag spammat Glenns tidslinje på Facebook med god EBM, vilket resulterade i att han igår faktiskt spelade Frontline Assembly. Inte bara en låt, utan två. Pinsamt nog kände jag inte igen den första låten Burning Skyline, då han hittade den på någon obskyr skiva jag inte vill kännas vid. Inte riktig EBM/Industrial tycker jag. Däremot är ju valet av Shifting Through The Lens ett mycket bra val. Det kommer mer har han lovat. Det går att lära gamla hundar sitta, ge aldrig upp, det går att förändra bara viljan finns!

Trots att dödspyramiden fick mig bli lika svettig som vanligt, så frös jag om fötterna alla de där 90 minuterna. Det var så kallt på Sats Medborgarplatsen, att vi alla stod och frös innan vi fick komma in i salen. Jag blev sådär kall om tårna som jag blir när det är -10 trots att jag har vinterskor och fortfarande så här flera timmar efteråt är jag frusen om tårna. Troligen är det ett tecken på förändring, att våren är på väg, så värmen stängs av. Tolkningen av det hela är nog att jag ska hålla mig ifrån gymmet och cykla mer ute.

Min plan är att gårdagens pass skall vara säsongens sista, så nåt mer EBM från Glenn lär jag inte uppleva förrän till hösten när det är dags att krypa in i grottan igen. På torsdag åker jag till Mallorca och sen när jag kommer hem börjar nybörjarträningarna på onsdagar och lördagar i Farsta som jag ska hålla i tillsammans med den gode Mika.

“Tänk att man kan ha Bruse och stilig i samma mening” – Karolina Örnstedt

Och apropå Mallorca, så fick jag igår direktleverans hem till dörren av Bjarne av den nya cykeltröjan som vi ska ha på Mallorca. Riktigt snyggt retro i svart! Tydligen så hade de gamla tröjorna två ränder på ärmarna, men Less is more som jag brukar säga på utrikiska. Två ränder är minst en för mycket.