Nu har jag avverkat de 100 mil landsvägscykling som Vätternrundan rekommenderar man ska träna inför själva VR. Det är närmare bestämt 102 mil plus 32 mil övrig cykling. Som övrig cykling räknar jag stigcykling, pendling till och från jobbet osv. Dessa mil är vad jag trampat ihop på två månader sen jag började cykla den 21 februari efter rehabiliteringsuppehållet. Fortsätter jag så här, bör jag komma upp i minst 250 mil på räcern innan vättern. Får väl anses som acceptabelt.
Blindstyre
Nya glas till mina terminalglasögonen behövdes, men nåt blev fel, det blev helknasigt att arbeta med dom. Och i väntan på att optikern ska göra rätt andra gången, släpar jag på mina vanliga glasögon till och från jobbet för att kunna se ordentligt när jag jobbar. Cykelglasögonen jag har på mig de dagarna som jag ska cykla distanspass efter jobbet funkar inte bra att arbeta med. Som idag, då jag tänkte cykla utåt Ekerö efter jobbet. Därför åker de vanliga glasögonen med i fickan.
Men inte låg glasögonfodralet med glasögonen i kvar i jackfickan när jag kom till jobbet! De hade trillat ut på vägen någonstans. Först var jag tvungen att få i mig gröt, sen var det bara att ge sig ut och leta samma väg jag kom. Glasögonen kunde ju ligga precis var som helst, till och med hemma på gården, så jag var beredd på att cykla hela vägen hem och sen tillbaka igen. Men jag kom bara till Gamla stan där de låg på cykelbanan mot en vägg. De kunde lika gärna studsat en meter åt sidan och ned i vattnet. Tror jag ska köpa mig en bunt trisslotter idag!
Arbeta på lagret
I den urbana varianten av cykelpolo spelar vi i tremanna lag, men idag var vi så många att vi spelade med fem i varje lag plus avbytare. Förslaget att spela på två planer istället med fyra lag röstades ned, alla ville köra på stor plan och bara två lag.
Magnus hade med sig vagn med gasolkök så vi fick varm korv med bröd. Korven kokades direkt i sin lag i sina burkar. Till detta drack vi folköl, lager förstås.
Surlynavet bak på Crescenten glappade så det var dags för lite spännande lagerspänning. Fick hålla på ett tag innan jag fick den ultimata kompromissen mellan att inte glappa och vara för hårt spänt. Eller ja, ultimata och ultimata. Mer en dålig kompromiss tycker jag. Det blev lite glapp kvar för hårdare kunde jag inte justera, då skulle inte hjulet kunna rulla.
Allt denna dag skedde helt lagenligt, inga barn eller djur kom till skada, och inga lagar bröts det mot.
Och nu lite filmtajm, Petter filmade lite:
Deklarationsdags
Det som göms i snö kommer fram i tö. Tog fram deklarationsblanketterna för att rafsa ihop lite avdrag. För att lyckas med det var jag tvungen att gå igenom ”högen” av papper från förra året. Vad jag insåg efter ett tag var att högen inte bara innehöll osorterade papper från förra året, utan även från 2007. När två års pappershögar äntligen var sorterade, hålade, häftklamrade och insatta i pärmar, pustade jag ut, tog en espresso och kände mig nöjd. Trodde jag. Såg en hög till och den var från 2006! Nog minns jag att jag slarvat de senaste åren, men tre år gamla osorterade pappershögar är inte likt mig. Förr satte jag in alla papper ordentligt i pärmar varje månad. Hade allt i perfekt ordning i olikfärgade pärmar med register. Nu låg tre års räkningar och kvitton i högar! Hur gick det här till?
Samtidigt inser jag att den där modelljärnvägen jag påbörjade för några år sen, har jag inte gjort något alls med på minst två år. På den halvfärdiga banan ligger det bara verktyg och samlar damm. Något har alltså hänt med mig de senaste åren. På två tre år har jag gått från en pedantisk strukturfascist till en osorterad slarver. Och det är ungefär under den tiden min personlighet har förändrats, från en inbunden otrygg ohånglad ung man, till en längtande trygg medelålders herre. Tänk att jag ska behöva sortera papper i sex timmar och deklarera på fem minuter för att inse denna personlighetsutveckling.
Hitta soffan
Avvikande beteende
Vi verkar ha fått ett nytt tidningsbud. Fram tills igår har DN alltid varit vikt tvärsöver och instoppad ordentligt i brevinkastet så den har legat på golvet mellan dörrarna (jag har en innerdörr). Imorse var den vikt på längden och satt kvar i brevinkastet. Klart annorlunda. Så annorlunda att jag satt på toaletten och funderade på livets små mysterier, istället för att läsa tidningen.
Självmål
Undrar om man blir smartare av att cykla? Iallfall verkar de som inte cyklar rent utav sagt dumma i huvudet. Följande utspelades vid lunchbordet på jobbet:
– Jag tycker det borde vara hastighetsbegränsning för cyklar i stan, säger kollegan
– Hur menar du, det är 50 generellt som är hastighetsbegränsningen i stan, och 30 på vissa gator, frågar jag
– Ni kommer ju så fort, fortsatte kollegan
– Det är väldigt svårt att cykla fortare än 25-30 km/h i stan med tanke på all övrig trafik, trafikljusen, gående och så vidare – så du menar att en cykel som kommer i 25 km/h åker fortare än en bil som kör i 50? förklarade jag
– Men jag tycker iallafall att ni cyklar kör så fort i stan
Där borde jag ha avbrutit honom med de vänliga orden: snälla, säg inget mer… För din egen skull. Du gör dig bara dummare än nödvändigt. Men så snäll vill jag inte vara. Mot dumhet hjälper ingenting.
Bästväst
Tanken med (gul) reflexväst är väl för att man ska synas i trafiken? Men om alla cyklister har (gula) reflexvästar kommer de inte synas. Det enda som syns i trafiken är en gul massa. Som i uttrycket ”skogen syns inte för alla träden”… Den som då kommer att synas bäst är den som avviker och sticker ut, exempelvis med en svart väst. Därför köpte jag en svart väst igår och idag har jag cyklat med den. Den är vindtät frampå med nät på ryggen för god ventilation. Dessutom ser jag bra ut också. Inte en enda bil tutade på mig, ingen försökte köra ihjäl mig – alla verkade se mig klart och tydligt i min svarta väst. Därmed är det bevisat, svart syns bäst i trafiken! För ni minns väl hur det gick när jag hade en gul tröja?
Fotolexi
Vet inte vad det heter, det finns säkert något vetenskapligt fint och tillkrånglat latinskt namn för det. Nåt dysleksiliknande fel är det. Kan se massa bilder på en person, men sen kan jag inte känna igen personen när jag sen får se denne i verkligheten. Kan alltså inte omsätta personens utseende på en bild till verklighetens ansikte. Kanske det har något med övergången från tvådimensionellt till tredimensionellt att göra? Hopplöst är det iallafall. De måste ha en nejlika i knapphålet för att jag ska känna igen dom.
Påsksmällare
Är det inte ovanligt tyst numera under påskhelgen? Inte alls samma pangade och skjutande av påsksmällare som förr i tiden. Inte för att jag saknar det, det är så lugnt och skönt så. Men för att råda lite bot på saknandet smällde jag av en smällare i en tunnel i Södertälje.
Ingen såg hålet i asfalten i tunnelns mörker, inte ens jag, så jag lyckades kör ned i hålet. PANG! En slang sprängdes med världens smäll. Det ekade rätt bra där i tunnelns mörker. Några trodde jag hade kört sönder hela hjulet, men det var bara en klämpunka. Vilken tur. Tänk att stå med ett trasigt hjul i Södertälje – vilken rysare. Nu lär inga påskkärringar landa i Södertälje iallafall, ivägskrämda av 7 bars tryck.