Etikettarkiv: kaffe

cykel, dryck, hälsa, resa, semester, velo noir

Fikaläger 2013

Lämna en kommentar
Velodromcykel i Seneu. Foto: Johan Hansson

Fotografera med en iPhone under fart är väl inget jag rekomenderar. Därför blev det mest fotograferande vid den obligatoriska lunchfikan. Därav gick rykten på Facebook att vi inte alls var på ett cykelläger, utan ett fikaläger. Inte fel det heller faktiskt. Minns vad jag sagt, “har du inte fikat, har du inte cyklat”.

Alltså dags för mitt andra besök på Mallorca, även denna gång för att cykla. Den här gången på en hyrcykel, och hur min perineum mår efter hyrsadeln tänker jag inte gå in på. Men kan avslöja att det är riskfritt att sova sked med mig några veckor framöver.

Dag 1, fredagen den 29 mars, Sineu och velodromen
Första dagen började med lätt förvirring, verkade som någon flyttat om alla orterna. Men efter lite konfererande med en riktig karta, kom vi till slut till velodromen i Seneu. Som små kalvar på årets första grönbete svischade vi runt av glädje, varv efter varv. Sen drog vi till Petra och fikade på torget.

Sträcka: 89 km
Total höjdstigning: 502 m
Rulltid 3:29

Dag 2, lördagen den 30 mars, Lluc-backen

Äntligen dags för lite klättring! Det var hård motvind upp mot 11 m/s och ännu mer i byarna. Ryggen fick slita hårt och redan efter fyra mil, ville jag hoppa av och vänta in den lugna gruppen som skulle komma efteråt. Men jag fick stå och sträcka på mig en stund under pissepausen, och så blev jag övertalad av de andra att fortsätta med, så då gick det bra igen.

Lluc-backen tog jag sen i mitt eget tempo men var iallafall tvungen stanna några gånger för att få sträcka på ryggen. Men både benen och andningen hängde med, inga problem som helst där. Som sällskap hade jag Bosse som låg bakom och peppade. Inte konstigt det gick bra uppför med honom efter sig.

Sträcka: 88 km
Total höjdstigning: 1005 m
Rulltid: 3:46

Dag 3, söndagen 31 mars, svenskdagen i Petra

Discoglenn, jag och Glenn Magnusson.
Även flaskan ville vara med på bild.

Påskdagen är tillägnad svenskdagen, dagen då alla svenskar på ön sammanstrålar på det lilla torget i Petra för fika. Robert var guide och med på turen var förre förbundskaptenen Glenn Magnusson och självaste Discoglenn! Vilken ynnest!

Vi kom lite för tidigt till Petra, så de andra drog till en backe medans jag ägnade mig åt lite spårologi och spanade in den nedlagda banvallen genom Petra, då järnvägen numera går runt om.

Sträcka: 82 km
Total höjdstigning: 453 m
Rulltid 3:22

Dag 4, måndagen den 1 april, Cala de Sant Vicenc

Ulf gillade tårtan

Det regnade under natten, så det var blött på asfalten på parkeringen vid samlingen. Guiderna avråder oss att cykla när vägarna är blöta, då det är mycket halare än hemma. Några av oss bestämde därmed för att vänta några timmar och ta en fikatur. Peter drog som ett lokomotiv oss ner till Cala de Sant Vicenc. Men vi kom dit så tidigt och tog det lugnt dit, så jag orkade aldrig äta upp hela mackan.

Sen åkte vi till Can Picafort för där fanns det tydligen någon fantastisk jordgubbstårta. Det blev även lite butiksspring i jakt på diverse pryttlar.

Sträcka: 53 km
Total höjdstigning: 239 m
Rulltid 2:12

Dag 5, tisdagen den 2 april, Orient

Foto: Ulf Eriksson

Dags för nästa klättring, en bekant från förra året. Jämför vi Orient med Lluc så är den senare mer jämn och det är lättare att komma in i bubblan som Bosse sa. Uppför Orient är det mer varierat, jag fick aldrig det där flytet. Förty kämpade jag mig upp  med ben som denna gång började bli möra efter fem dagars cykling. Och höften var ju dret som vanligt. Bara bita ihop, gnissla tänder och hålla inne tårarna för smärtan.

Utför är det sen inga problem, bara krypa ihop och ta kurvorna på bästa sätt. Började dock bromsa in lite före en del skarpa kurvor när mätaren visade 62 km/h. Vet ju aldrig vad jag möter runt hörnet, kan vara en omkörande bilist, grus på vägen, potthål eller vatten.

Sträcka: 116 km
Total höjdstigning: 1093 m
Rulltid 4:47

Sammanfattning

Magiskt vackert över Alperna

Fem härliga dagar, lite kortare än förra gången. Men med svår smärta i höften så får det inte knapra smärtstillande hur många dagar som helst. Hemresan blev galet fjortisfnittrig med Helene som sällskap. Fick henne att byta ansiktsfärg flera gånger om. Jag är en mästare på pinsamheter. Bästa var när vi var fyra personer som körde belgisk kedja genom terminalerna på Kastrup vid flygbytet.

Trevligaste var alla människor att cykla, dricka öl med, skratta och ha kul. Sämst var hotellets wifi som bara fungerade mellan midnatt och 6 på morgonen.

Sträcka: 428 km
Total höjdstigning: 3292 m

Bilder
Vi rundar av denna torra reseberättelse med blandade sköna bilder. Fler bilder finns på Dropbox.

Foto: Johan Hansson

Två gubbar. Foto: Peter Mörk

Även jag kan få en PB-rand/mupprand, juniorband. Foto: Ulf Eriksson
Kartläsning är A och O
dryck, kultur

Dagens ord: balaclava

Lämna en kommentar
balaclava

Så här de sista skälvande vinterdagarna tänkte jag nämnda förträffligheten med en baclava. Eller rånarluva som den även kallas på svenska. Helt ovärderlig kalla vinterdagar, då den effektivt skyddar hals, nacke och större delen av huvudet. Den har antingen ett hål för vardera ögat eller en stor öppning för båda ögonen. Ibland kan den även ha öppningar för näsa och mun. Ja, ni ser själva på bilden vad effektivt den skyddar nästan hela ansiktet och huvudet.

baklava

Balaclava ska inte förväxlas med baklava. Baklava är nämligen ett sött bakverk och är vanlig i länder kring Mellanöstern och på Balkanhalvön med ursprung från Turkiet och Osmanska riket. Baklava består av filodeg med hackade valnötter, mandlar eller pistaschnötter som gräddas och när den fortfarande är varm dränks i en lag av honung, socker, kryddor och rosenvatten. Den serveras oftast till starkt svart kaffe som anses kontrastera mot baklavans sötma.

Nu när ni vet detta, vill jag inte se nån där ute cykla omkring med en baklava i ansiktet på vintern. Inte ens på sommaren är det lämpligt att bära den som beklädnad. För den delen, vill jag heller inte se någon äta en balaclava till kaffet. Överens?

dryck, velo noir

Morgonmalörer

1 kommentar

Det har hänt några gånger, att jag kommit ut på gården och känt att något fattas, att jag glömt något. Värst var väl när jag jag stod där en sömnig morgon och försökte komma på vad det var som jag hade glömt. Till slut kom jag på det, det fattas 10 kg mellan benen. Jag hade glömt cykeln! Lite svårt att cykla till jobbet utan den liksom. Därför har jag en inre checklista som jag varje morgon går igenom, så ingenting glöms. Så även denna morgon.

Hjälm – check
Väska med träningskläder – check
Låset – check
Nycklar  – check
Byxor – check
Cykel – check
Mobil – ch… näe, var är den?

Tillbaka in i lägenheten och letade igenom alla fickor på mig och alla fack i väskan. Härjade mig svettig runt i lägenheten och letade överallt. Men jag kunde inte hitta mobilen. Facebookade till kollegan via plattan “Snabbt kan du Ringa min mobil hittar inte 070 762 xxxx” (sic!). Hör hur det ringer och tillslut finner jag mobilen i morgonrockens ficka och konstaterar att mer kaffe inte hade skadat.

dryck, teknik, velo noir

Musetti, inte Musette

Lämna en kommentar
Gaggia, Gaggia och Musetti. Viva la France!

Varenda morgon innan jag ens slår första drillen, slår jag på min espressomaskin, för att göra en latte gjord på en dubbel espresso från min espressomaskin. Nog den bästa hushållsinvestering jag någonsin gjort. Köpte min Gaggia för tolv år sen efter en resa till Paris, där det går att få en espresso i varenda gathörn. Men innan jag köpte den, gjorde jag en ordentlig marknadsundersökning, läste recensioner, kände på maskinerna i butiker och sökte på nätet. Ja, då fanns inte så mycket på nätet om Gaggia, men det jag fann, var att herr Achille Gaggia 1938 fick patent på hur dagens espressomaskiner brygger kaffet. Originalet kan ju aldrig vara fel, eller hur? Min egen har bara puttrat och gått sen 2001, och det enda jag gjort med den förutom att några gånger om året förutom att avkalka den och skruvar isär den för att rengöra den ordentligt, är att jag bytt gummipackningen en gång. Det kan vi kalla för kvalité. Så är filterhållaren gjord i gedigen gjutjärn, vilket borgar för att den håller värmen ordentligt. Många tillverkare på den tiden hade filterhållare i aluminium, varvid vattnet kallnar när det pressas genom kaffet.

Men för att få bra espresso krävs bra kaffe. I början köpte jag färdigmalet, men efter bara något år köpte jag mig en kaffekvarn. Även den av märket Gaggia. Vad annars? Och den  bara maler och maler. Då började jakten på den perfekta espressobönan istället. Testade mig runt och till slut föll jag för Musetti som jag då fann hos Hemköp. De bönorna var inte bara enligt mig de godaste, de var också de billigaste espressobönorna i stan.

Musette från Rapha

Musetti ska dock inte förväxlas med en musette, en liten väska som massörerna på etapploppen delar ut till cyklisterna på speciella langningställen innehållande förnödenheter som bars, riskakor eller vad respektive cyklist nu gillar. Den kan säkert innehålla kaffe också, det skulle iallafall jag uppskatta de sista sega milen. För så är det, cykling och kaffe hör ihop, de lever i symbios med varandra. Kaffe hör till cyklingen precis som kyssar hör till kärleken. Så till den milda grad att eder undertecknad självsvådligt myntat uttrycket till de som cyklat men inte fikat:
“har du inte fikat, har du inte cyklat!”

dryck, träning, velo noir

Rekordtidig räcerpremiär

Lämna en kommentar

Ryggen klarade sig bättre än väntat, dock inte bra. Inga direkta smärtor, tyckte jag lyckades hålla ryggen inte för rak eller för krummig.

Kändes mer som det var en tävling där det gick ut på att köra slut på varandra, istället för att hjälpas åt. Hälften skulle behövt vara i Oves nybörjarklunga för att lära sig klungteknik. Råkade jag komma efter, körde de bakom om och sket i mig, istället för att hjälpa till att dra. Så det var ett jagande. Schysst!

Avslutade med raggnunk (sic!) på Farsta gård.

Det märks att jag inte kunnat cykla fort och länge, på ett tag. Utvecklingskurvan kan bara peka uppåt!

dryck, träning, velo noir

Egen depå

Lämna en kommentar

Det kan inte vara hälsosamt att cykla i 30 graders värme. Många fick problem i värmen, och det blev lite av Tio små negerpojkar över dagens Farstaträning. En efter en började krokna och det blev trångt om plats att få ligga där bak och vila. Söder om Brandbergen var det min tur, men det var inte en vanlig bonk med tömda depåer, utan det var värmen. Trots att vi stannade och fyllde på vatten några gånger, tog det slut.

Vi hoppade över fikat, men vad gör det när vi får en egen depå! Dagens absolutaste höjdpunkt var Svante som hade smällt upp en depå mellan Tungelsta och 73:an. Han bjöd på kallt vatten, jos, saltgurka och tunnbrödsrullar med nån gegga i. Grumt trevligt initiativ! Tänk om vi kan bli såhär bortskämda varje lördag.

dryck, hälsa, velo noir

Abstinens

Lämna en kommentar

Planen var att sluta dricka kaffe helt denna vecka, för att vänja mig av med behovet lagomt till lördagen. Syftet är att minska vätskedrivningen genom att inte intaga koffeinhaltiga drycker. Men det går lite sisådär.

I måndags blev det bara en dubbel espresso i latten, och inget mer på hela dagen. Normalt dricker jag minst tre till fyra koppar på jobbet. Men receptionisten tyckte jag var lite gnällig som upprepade mantrat “kaaffee” stupp i ett. När jag kom hem somnade jag en timme. Dock så sent att jag sen fick svårt att somna när jag tog kvällen. I tisdags tog jag bara en enkel espresso i morgonlatten. Men jag somnade en stund i vilrummet efter lunchen och var tvungen att ta mig en liten kopp för att överleva resten av dagen. Igår lyckades jag hålla mig från kaffedrickandet på jobbet, men så sov sov jag en timme när jag kom hem. Idag är det inte mycket bättre. Ögonen går i kors och jag vilade en stund i vilrummet. Får sova en stund när jag kommer hem efter jag hämtat Gunillas bil och hämtat Klonen från bussen.

Självklart vet jag att koffein är centralstimulerande och uppiggande. Men inte trodde jag att jag skulle bli så här trött och slö utan kaffe. Hela min sömncykel blir rubbad i brist på denna stimula. Hur ska det gå på lördagmorgon klockan 2 utan kaffe?

dryck, träning, velo noir

I Roslagens famn

2 kommentarer

Det här kommer jag ångra inatt: solskyddskräm är för fjollor. Nio timmar i solen har bättrat på cykelbrännan ännu mer. Bosse-diesel kallade till långtur på 20-mila randoneursturen från Täby. Gruppen var lite ojämn, mest bestående av sub12:are, nybörjare och annat löst folk som jag. Vi blev 20 personer och det är lite för många för ens stabil klunga, särskilt om alla är olika erfarna. Efter första fikastoppet i Rimbo, delade vi upp oss i två grupper. det blev en jämn grupp på åtta personer. Dock var några lite vingliga och vinglade halvmeter i sidled. Sånt gör mig nervös, särskilt när jag ligger bredvid och blir prejad. Det måste vara härligt att vara sådär perfekt att sakna alla fel att det en tillsägelse bara besvaras med “jag vinglar inte”, trots att vi var flera försökte påpeka det.

Vägen mellan Hallstavik och Uppsala var en skakande upplevelse. Vägen var så i bedrövligt skick att i var många som fick problem i händer och rumpan av vibrationerna efter ett tag. Det är då man gläder sig för det lilla, när det några hundra meter vid en vägkorsning blir slät och fin asfalt. Det hördes många “åh” i klungan över den korta vilan. Sen började skakningarna igen. Den sista milen in mot Uppsala bjöd på ett härligt vägbygge med slalomåkning, grus och trängsel.

Efter den stabbiga lunchen i Uppsala – kallas det så klockan fyra? – var det dags att ta sig an motvinden. Den var hård och förödande. Så ja, vi tog faktiskt pendeln hem från Märsta. Då slapp vi iallafall att försöka cykla genom Täby. För det vet ju alla, att det är hopplöst cykla igenom Täby.

Tur att Bosse påminde om att ta med Resorb, så jag hann åka in till Apoteket. Men nähä. Det var tvärtomt på hyllorna, all Resorb var slut. Fick köpa apoteket egen variant, funkade väl den med. På Upplandsslätten, som inte alls är slät, rätt backig, var det heta 30 grader. Så det var bra att jag körde med Resorb i vattnet hela tiden.

Har fått ihop 56 mil den här långhelgen. Får väl duga. Dock inte i tempot som jag vill. Det får bli nästa helg det. Bara två veckor kvar…

träning, velo noir

Sökes: Personlig assistent

Lämna en kommentar

Planen var att jag skulle köra Siljan runt idag. Men det glömde jag helt bort. Dumma jag. Räddningen hade varit om nån frågade om jag ville hänga med. Vilket ingen gjorde. Ska se över min vänlista på Facebook tror jag. Behöver en personlig assistent som säger till mig vad jag ska göra. Som påminner om evenemang så jag inte missar dom. Någon som är intresserad?

När jag försökte ställa mig bland 28-30 gruppen vid samlingen i Farsta imorse, pekade Ove med hela handen och sa med myndig stämma att “Bruse, du ska köra med 30-gruppen”. Det var ord och inga visor det! Inte vågade jag säga emot inte. Bäst och göra som tränaren säger.

Blev en egendomlig tur, då vi var vid Rosenhill för fika redan efter 90 minuter. Nå, benen var inte helt kompatibla med övriga kroppen sen i torsdags, så beställningen löd “det kletigaste wienerbrödet ni har”. Minsann fick jag det kletigt wienerbröd de hade. Och smarrigt var det också. Egendomlig kort var dagens träningsrunda dessutom. Träning och träning… hm jojo… Vid Trångsund var vi inte ens uppe i 8 mil. Iochförsig med ett rullsnitt på 30,8 km/h, men ändå.

Med transport till Farsta och hem samt en nyfikentur till Sjöstaden, blev det ändå 10 mil. Förty, inte ens åtta mil träning! Allt under 10 mil är ju bara uppvärmning. Vad är det vi värmer upp för? Det är träna jag vill göra. Är det inte nu vi ska öka distanserna och tempot?

Mitt i alltihopa så stängde GPS:n av sig. Vafan, nu igen! Dret! Samt att jag inte klarar av att skilja på knapparna “varv” och “start/stopp” så jag missade några kilometer. Nej, jag är inte alls nöjd med dagen. Grumt besviken.

träning, velo noir

Nettocykling

2 kommentarer

Hakade på Gruppetto från Slagsta med Bjarne som ledare. Tranpsortsträckan dit tog jag via kringelikrokvägar. Nu igen. Vad sa jag häromdan?! Genväg är senväg. Men jag tog det lugnt, ska inte ta ut mig innan jag ens börjat, och så skulle jag hämta upp Bjarne.

Fram till Saltå kvarn hade vi ett rullsnitt på 30,8 km/h i hård motvind. De kändes i benen redan i Södertälje, men jag börjar vänja mig vid att cykla med stumma ben, så det var bara att trampa. Vid Botkyrka golfbana meddelade Bjarne att vi haft ett rullsnitt på 31,5 km/h, vilket ju får anses som klart godkänt. Lite lustigt att rullsnittet sjönk när vi vände och fick medvind. Många var trötta på slutet, och det var lite si å så med tvåpar emellanåt.

Humusmackan på Saltåkvarn alltid lika god som förra gången. Och benen dog inte! Alltså är humus mycket bättre än leverpastej. Körde med en sportdrycksflaska och en flaska med vatten med två Resob i (vilket fick en full påfyllning vid Saltå kvarn med medhavd Resorbtub). Pissar mycket mindre än med rent vatten. Mycket bra för moralen att inte be om pissestopp.

Grumt trevlig cykling. Jämnt och fint, inga spurter som krossar klungan och så en god humusmacka på det. Kan det bli trevligare än så?