Etikettarkiv: kaffe

Leverpastejmackans förbannelse

Leverpastejmörgås äter jag bara på Rosenhill. Ska nog sluta med det, för mina ben dör efteråt. Fram till Rosenhill höll jag det utmärkta rullsnittet 32,1 km/h. Efter Pålamalm sa det poff, så tappade jag klungan. Det gjorde inget, jag var slut i benen, och ville inte sinka de andra. Det blev solocykling hem med ett rullsnitt på 29,2.

Mycket bra träningspass då jag fick kämpa, ta i och verkligen belasta muskler, hjärta och hjärna. Klungan var mycket snälla uppför. Det här gör mig starkare och snabbare, och det kan jag aldrig få för lite av.

Koffeful

Gick lite väl lätt fram till Rosenhill Efter fikat blev det tung motvind. Så jag fick som jag ville idag med. Jag körde slut på mig själv. I höjd med Länna industriområde tappade jag klingan helt. För det är ju det som är syftet med att träna, att bli bättre, och då måste gränserna tänjas. Inte fjöla runt i fistempo.

Bestämde mig efter fjärde pissepausen, att sluta dricka kaffe träningsdagar. Te blir det inte, är inte nån kärring! Det får bli mjölk. Kan Fantomen, kan jag.

Snabba beslut på bolaget

Äger en hel aktie i Musespårvägen Malmköping AB sen cirka 20 år tillbaka. Det handlar mest om symbolik, det är ju inte direkt nån marknad på dessa aktier. Men på mitt livs första bolagsstämma som avlöpte i rasande fart på en halvtimme, fick jag veta att aktiens värde stigit med 300% på dessa cirka 20 år. Jag kände mig enormt förmögen och tog en gratiskaffe till.

Morgonens dofter

I trapphuset möttes jag av lukten av bäbis. Grannarna snett nedtill har en liten en, och det kommer bäbislukter från deras lägenhet. En blandning av blöjor, våtservetter, salvor och nytvättat barn. Känns som det bara var igår det var samma lukt hemma, men det är ju evigheter sen egentligen. Han är ju inte något barn längre, utan en lång oklippt vuxen.

Resan vidare mot stan var kantad av lukter. I Sandsborg möttes jag av nykokt gröt och vid Globen av nytvättade lakan. Södermalm luktade ingenting, där råder som vanligt kaos, djungelns lag och färgblindhet. Damer som annars kör mot rött, stannar för grönt och blockerar trafiken. Väl på kontoret doftar det nymalet kaffe. Tar en kopp till.

Personliga dofter

Förra helgen när Klonen klev över tröskeln så utbrast han att “här luktar det som alltid”. Jag frågade vad han menade, och han svarade att det alltid luktar kaffe.

Och så är det väl, att det luktar speciellt hemma hos alla människor. Jag mal mina egna bönor till epressomaskinen, så det är klart det luktar nymalet kaffe hos mig. Ibland kan det lukta curry, för hu så det sätter sig överallt när jag fräst curry i smör.

När jag var liten luktade det en kombination av kaffe och tobak hemma hos pappa. Inte vilken tobak som helst, utan piptobak. Och ingen vilken piptobak som helst, utan Borkum Riff, med whisky. Tycker nästan det är lite synd att han slutade röka pipa, för det var något speciellt över den lukten. Men när han gifte om sig så är det helt andra lukter hemma hos dom. mer neutrala och opersonliga. Kanske det blir så när det är flera som bor tillsammans, det blir en mer anonym lukt?

Hos mormor luktade det också speciellt, men jag kan inte säga vad det är. Eller var heter det väl. Troligen mest en viss sorts parfym, som jag endast en enda gång sen hon dog, känt doften av hos någon annan.

Hos mamma luktar det inte gott. Det luktar bara äckligt inrökt. Det är en viss skillnad på lukten från cigarettrök och röken från pipa. Inte många som röker pipa nuförtiden. Det är mer stilfullt, ser inte lika billigt ut som att röka cigarett. Och det luktar godare med pipa. Fast egentligen är väl helt rökfritt den bästa lukten. Eller nymalt kaffe.

Förändringens vindar

Det är lätt att hamna i massa vanor som att alltid dricka en kopp kaffe och läsa DN före den obligatoriska skålen med gröt. Varje morgon. Eller att alltid ta samma väg till och från jobbet. Men så ibland händer det! Något bryter mina invanda rutiner. Imorse fick jag svenska Dagbladet i brevlådan istället för Dagens Nyheter. Nyfiket bläddrade jag i den med nyfikna ögon med tanken att det kanske är ett tecken? Ett tecken att byta tidning efter nitton år i Stockholm? Men nej, den är lika trist som förut. Däremot recenserade de julskivor. Så nu är min ajfön fylld med diverse julsånger inför julen. DN kommer jag fortsätta prenumerera på. Får vara någon måtta på förändringar.

Årets julklapp

Efter alla skriverier i media, annonser från elektronikföretagen, trodde alla att det var en smart telefon som skulle bli årets julklapp. Icke sa Nicke. Årets julklapp har utsetts till espressomaskinen. Eh, trodde alla köpte sådana för några år sen när det var som mest upphaussat. Tänk så fel vi alla kunde ha. Undrar dock vilka det är som röstar fram årets julklapp.

Tio små negerpojkar

Och så var dom bara en!

Var ledig igår och stackars Lilian fick i praktiken jobba ensam och det märktes av högen med ärenden. Den hade blivit 50% större än i fredags. Sedan verket har migrerats över till Windows 7 och skrivarna från två olika verk slås ihop till en miljö, har vi dubbelt så många skrivare att hantera. Antalet ärenden har därmed fördubblats och då förväntade vi oss att vi kanske inte skulle bli dubbelt så många i gruppen, utan iallafall fler. Vi trodde att våra kollegor från Vägverket skulle sätta sig och arbeta och lösa ärenden med oss. Men icke då. Några revir måste först pinkas in tydligen, och det pinkas en jäkla massa. Istället tog den Jan ifrån oss, så vi är hälften så många som ska göra dubbelt så mycket. Och när en är ledig, så ska 25% göra 200% jobb. Det inser de flesta är ohållbart, till och med vår chef. Men hon står i regnrock och försöker undvika pisset. Själv går jag och fikar istället.

Utrotningshotad art

Tanten är en utrotningshotad art i Sverige. Det är knappt vi får se en riktig tant längre. Tanten med sin knälånga kappa, obligatoriska handväska och alltid med en hatt. Hatten är arten tants största kännetecken som alltid bärs oavsett tillfällen.

Men nu är det sällan jag får se en äkta tant i Stockholm, eller inte alls. Jag minns tanterna när de satt med hatten på på konditori Royal i Karlstad. När huset senare revs och Royal flyttade till gamla Riksbankens lokaler och de slutade med bordsservering – en företeelse som bara det borde K-märkas – så försvann även tanterna med sina hattar. De blev så att säga utkastade med badvattnen. Jag saknar tanterna med hatt på konditorierna.

Till min glädje gled jag och Gunilla in på ett fik i gamla stan i Riga igår och där satt dom! Tanterna med hatten på och fikade. Hoppas de inte blir utrotade i österled som här hemma. Undrar om jag ska starta en insamling eller till och med en Facebook till tanternas bevarande?