Etikettarkiv: Stockholm

gudarnas betraktelser, livet

Utveckligen går framåt

1 kommentar

Någon gång på åttiotalet spelade Twice A Man på Saluhallen i Karlstad. Deras scenshow var minimal. När första låten började, klättrade ena killen upp på en stege och satte upp en naken glödlampa i taket. När spelningen sedan var slut, klättrade han upp igen och plockade ned den. Denna enda nakna glödlampa var allt de hade som belysning på scenen. Minimalistisk och effektfullt ljusshow.

Nu ikväll, nästan exakt tjugo år senare, spelar de på Stockholm Kulturfestival. De spelar några gamla bekanta låtar, men även några obekanta. De har senaste tiden mest gjort teatermusik och liknande, men är nu på väg med ett “songalbum” som det heter på deras hemsida. Ljusshowen ikväll var lika effektfull som förra gången, men nu med flera lysande lampor i kulörta färger. De har verkligen utvecklats på dessa tjugo år.

kärlek, livet

Snittslad stadsvandring

2 kommentarer

Det var så länge sen så jag har glömt bort hur de var. Och det var väl tur det, för det var inte alls som jag minns att det var. Alltså det där med att gå på stan med tjejen. Det var inte alls tôligt, långtråkigt eller mördande. Det bara var.

Kanske det kan bero på att det var jag som styrde var vi skulle gå utifrån hennes önskemål om typ av affär, för hon hittar inte i Stockholm. Så jag hade en osynlig snitslad bana som vi följde rakt fram utan avsteg. Inte fram och tillbaka hattande förbi samma ställe flera gånger som det blir när kvinnor får styra. En enda gång i varje affär i ett pärlband på löpande band.

En bra lösning hur man får en shoppingrunda att inte bli tråkig; hon bestämmer vad vi ska besöka, och jag bestämmer hur och när.

fôlk, gudarnas betraktelser, kärlek, livet

Yra höns

2 kommentarer

Vi tog ledigt från ledigheten och begav oss ut i verkligheten. Råkade hamna på Skeppsbron för att se på alla fina båtar som är med på Tall Ship Race. Men det var inget trevligt. Folk yrar omkring som halshuggna höns, utan koll på sig själva eller omgivningen. Mitt i vimlet fick E träffa sin kamrat K och jag kände mig som femte hjulet. Med alla människor överallt blev det för mycket för oss, så det var en mentalt trött matros jag fick bädda ned när vi kom hem.

cykel, gudarnas betraktelser, livet

Landet mitt i stan

4 kommentarer

Det stack upp ett litet huvud bakom buskarna vid trottoaren. Jag vred på huvudet å kollade igen och och såg massa små röda saker. Tvärnit! En liten u-sväng tillbaka med cykeln och där stod en tant mitt inne bland buskarna och plockade hallon. Mums, gott med hallon på väg hem från jobbet.

Tänk, att mitt inne i storstan, bara några meter från en tunnelbaneviadukt, växer det hallonbuskar. Det är ju rena landet. Mitt i stan. Vem behöver då bo på landet när allt finns här, både storstadens puls och landets lugn?

cykel

DFL-pungsvetto

Lämna en kommentar

På Happymtb florerar en del utryck. Bland de fyndigaste anser jag vara XC-svetto. Det myntades av Calle F i en tråd där många försökte förolämpa varandra med olika tillmälen. Det gick inte, några började använda det som beteckning på sig själva. Med viss självironi. XC står för cross contry, eller på svenska mountainbike (!). XC-svetto är en person som elitsatsar väldigt hårt och seriöst och därför har en lätt och snabb cykel för bland annat långlopp. På sina turer har en xc-svetto bara med sig pump, slang och en vattenflaska.

Efter ett tag dök ordet AM-fetto upp, i analogi med xc-svetto. Det var fyllt med ännu större portion självironi. AM står för all-mountain, eller på svenska stigcykling. En AM-fetto cyklar hellre på tekniska stigar och har en vattenryggsäck med allehanda prylar i. En am-fetto fikar gärna och käkar Snickers på sina turer, därav den lite korpulenta framtoning.

Igår på Nattkatten körde kollegan Micke sin första alleycat och med sin vilsenhet i stan hade han svårt att hitta. Trots min utlånade Gatukalender nedstoppad i sin bralla kom han sist. Han blev därmed DFL, dead fucking last. När jag återfick min kartbok var den lätt fuktig och luktade lite. Så jag döpte honom till DFL-pungsvetto!

cykel, fôlk

Nattkatten

Lämna en kommentar

Ännu en alleycat avklarad. Denna gång var jag banläggare. Nattkatten med start på Riddarholmen klockan 22:00. Två etapper med totalt 20 kontroller kors och tvärs över kullersten genom hela Gamla stan. Några extra spänningsmoment dök oplanerat upp. En hamnade i handgemäng med en hel restaurang på Stora Nygatan. På Stortorget stod en gubbe som viftade med knytnäve, sparkade, knuffades och var tydligen lite småjobbig. Högvakten stoppade några med bajonett och undrade vad som försiggick. Men detta är vad jag fått mig berättat. Själv stod jag på Riddarholmen och prickade av vid etappbytet. Helt obekymrat om den våldsammaste katten någonsin.

Prisutdelning och eftersläckning skedde i vanlig god ordning på Embargo. Ölen alla beställde var väldigt läskande och god med sin citronsmak. Men från tredje ölen blev det fatöl istället. Fulölen vi först blev pålurade var inte ens folköl! Hemfärden blev ovanligt rak och snabb.

cykel, fôlk

Cyklist? Dra åt helvete!

2 kommentarer

Cyklade ned till Sickla köpkvarter för att köpa Vissa Saker idag. Det fanns stora parkeringsplatser, höga parkeringshus och parkeringsplatser utefter gatorna. För bilarna. Men inte ett enda cykelställ! Hur tänker affärsinnehavarna och köpkvarteret egentligen? Selekterar de ut sina kunder? Bara vissa kunder är välkomna?

Är det några som missat senaste tidens debatt om miljöförstöring? Om jordens kommande undergång? Att det är bilåkandet som är största boven?

Om de vill ha dit alla sorters kunder och brytt sig det minsta om miljön, skulle de självklart i samma omfattningen som de byggt parkeringsplatser för bilar, byggt cykelställ. Men då de inte byggt ett enda cykelställ måste motsatsen råda. Jag kan inte dra annan slutsats än att de inte vill ha ditt cyklande kunder. “Är du cyklist? Dra åt helvete, vi vill inte ha dig här!“

Bra, jag vill inte vara er kund. Ni förstör min planet. Jag cyklade till Gullmarsplan och handlade istället. Sickla köpkvarter; ni kan dra åt helvete!

cykel, hälsa

Trängselfritt

1 kommentar

Rätt så skönt ändå faktiskt, att vakna tidigt. Det är så lugnt och tyst överallt. Förutom de skränande måsarna. Sen att jag nästan slösar bort två timmar på morgonen på just ingenting är väl lite onödigt. Men det blir iallafall en mjukstart på dagen.

Jag vaknar alltså klockan fem nästan varje morgon nu på sommaren. Även om jag lägger mig så sent som runt elvatiden, så vaknar jag tidigt. På vintern är det hopplöst att vakna före sju, men det gör inget. Jag har flex.

Sedan sex år tillbaka använder jag inte väckarklockan. Utan jag låter kroppen själv avgöra när det är dags att vakna och stiga upp. Och det funkar riktigt bra. Jag mår mycket bättre av att låta kroppen bestämma uppvakningstidpunkt, än att klockan väcker mig mitt i en djupsömn. För då vaknar jag inte på hela dagen.

Det är så fridfullt att komma iväg runt sju på morgonen. Inte så mycket trafik, varken av bilar cyklister eller gående. Inga hopplösa söndagscyklister som inte vet var de är, var de ska eller vet någonting om vett eller trafikregler. Det är trängselfritt på cykelbanorna klockan sju på morgonen. Bara dra på!

cykel, fôlk, gudarnas betraktelser

Kalleankastilen

1 kommentar

Så här kanske det diskuteras:
– Vilken cykelstil har du?
– Jag har Armstrongstilen.
– Och jag har Bassostilen.
– Jag kör med Kalleankastilen.

När jag cyklar till jobbet brukar jag studera andras cykelstilar. En förhärskande stil är vad jag kallar Kalleankastilen. Den ser lustig ut och är komisk. Folk sätter halva foten på pedalen, så endast ledknölen under stortån är i kontakt med pedalen. Andra fothalvan hänger ned på utsidan av pedalen då många kör med mjuka skosulor. Sen har de vridit in hälen i den linje som den ska vara. Så det ser precis ut som Kalle Anka med sina breda utstående fötter cyklar.

Det är riktigt kul att cykla till jobbet!

Undrar vilken cykelstil jag har?

Fick höra att jag “har en speciell åkstil” när jag kör mtb. Att jag “kör med armarna brett isär… armbågarna står rätt ut“. Vad ska man kalla en sån stil? Krogköträngselstilen – som när man försöker tränga sig fram? Är väl det jag försöker göra, tränga mig fram mellan snår och slyn.

Undrar vilken åkstil jag har på räcern?

expedition bruse, familjen, kultur, spårvagnar

Gammalt fort

Lämna en kommentar

Idag var vi på Spårvägsmuseet. Mycket nytt har kommit sedan sist. Bland annat vingsymbolen från Stockholmsutställningen 1930, som var upplyst inifrån. Det gillade jag skarpt. Riktigt “funkis”. Synd bara att det ska behövas en ALU:are för att det ska hända något.

Museet hade även fått några nya bussar, hela tre stycken. Bland annat stod där Hybridbussen, ett misslyckat experiment från SL i sitt försök att få bussen miljövänlig. Vilket naturligtvis misslyckades. En spårvagn till exempel, som är mycket miljövänlig och energisnål, blir inte museiföremål förrän vid 40 års ålder eller mer. Men bussar blir tydligen museiföremål väldigt snabbt. Hybridbussen är bara ungefär sex år gammal och har redan hamnat på museum! Vilket säger allt om bussens “förträfflighet”.